Från Woolf till Moshfegh – att sätta psyket på pränt

Den som är sjuk behandlas inte sällan som ett litet barn.

När vi blir sjuka kliver vi ur vår egen verklighet. Vidare skriver Woolf att vi ofta fråntas ansvaret över vårt liv. Den som är sjuk behandlas inte sällan som ett litet barn som ska omhändertas och anses inte ha förstånd nog att kunna hjälpa sig själv. Det känner vi igen från mångas upplevelse av att hamna i psykiatrin.

Poeten Sylvia Plath hann bara skriva en roman – Glaskupan, som kom ut samma år som hon tog sitt liv (1963). I den skriver hon: »För den som sitter inne i glaskupan, tom och stel som ett dött spädbarn, är världen själv den onda drömmen.«.

Flykt som strategi

Blir vi utslängda eller instängda eller kan det vara så att vi ibland tvingas fly en verklighet som är för svår att vara i? Kan verklighetsflykten vara ett sätt att överleva? Dessa frågor lyfts genomgående i Mare Kandres författarskap. Kandre kallades ett litterärt underbarn när hon blott 22 år gammal släppte sin första roman.

I debutboken Allide Allide beskriver Mare Kandre hur en ung flicka internaliserar det mörker hon lever i. Flickan känner sig smutsig efter övergrepp och fel i sin kropp och i sin lust som hon kopplar till det hon varit utsatt för. Kandre problematiserar hur man som liten flicka, tidigt utsatt och traumatiserad, förväntas kunna anpassa sig och växa upp till en frisk och fungerande kvinna. Är det rimligt eller ens möjligt?

Kandre fick utstå hård kritik av framförallt manliga skribenter.

Kandre fick utstå hård kritik av framförallt manliga skribenter som inte förstod hennes sätt att skriva om känslor och menade att hon var för svulstig. Att överhuvudtaget få ta sig själv och sina känslor på allvar var verkligen inget hon kunde räkna med.

Felaktig schizofrenidiagnos

Janet Frame överlevde den barndom som Kandre beskriver med misshandel och svår omsorgssvikt. Hon fick felaktigt diagnosen schizofreni och vårdades i många år på mentalsjukhus innan hon fick hjälp att bearbeta sina upplevelser och förstå sig själv.

Väl utskriven blev hon en av Nya Zeelands mest kända författare genom tiderna. Hon skrev:

»I can’t camp here at the end.
I wouldn’t survive
unless returning to a mythical time
I became a tree
toothless with my eyes full of salt spray:
rooted, protesting on the edge of this cliff
– Let me stay!«

(Svensk översättning av dikten saknas, reds. anm.)

Förbjudet att känna

Susanna Kaysen går så långt i sin memoar Stulna år att hon ifrågasätter om hon överhuvudtaget var sjuk när hon skrevs in 1968 och frisk när hon skrevs ut från avdelningen. Där var Kaysen tvångsinlagd i nästan två år efter ett misslyckat självmordsförsök.

Hon var arton år gammal när hon förflyttades till ett parallellt universum, och hela hennes liv sattes på paus samtidigt som det fortsatte för alla andra. Flera unga män som hon haft en relation med stupade i Vietnamkriget medan hennes tid var frusen.

Att vara galen var för henne en naturlig respons på svår stress.

Susanna Kaysen skriver att vi tidigt får lära oss att det inte är tillåtet att känna och ännu mindre att uttrycka våra känslor – då riskerar vi att bli bortstötta. Att vara galen under en tid var för henne en naturlig respons på svår stress under en period då hon var extra sårbar.

Ett tyst rum

I år är det trettio år sedan The Quiet Room gavs ut, och Lori Schiller som skrivit delar av boken lever fortfarande med schizofreni men har gift sig och jobbar idag som peersupporter.

Lori Schiller tog själv på sig skuld och skämdes länge över att hon blivit sjuk, vilket inte blev bättre av att hennes familj gömde undan henne och inte vågade prata med henne om vad som hänt.

Det var först när Lori Schiller själv förstod att det inte var fel på henne som det kunde bli bättre. Att hon inte var något söndrigt som behövde lagas.

Lori Schiller beskriver mentalsjukhuset men även sitt eget huvud som det tysta rummet – både fängelse och fristad.

Elizabeth Wurtzel beskriver i sin tur hur en stor del av hennes generation hamnade under en ny glaskupol i Prozac, min generations tröst från 1994 (Prozac Nation på engelska).

Det fanns inga gränser för det förakt som författaren Elizabeth Wurtzel fick utstå efter lanseringen i exempelvis New York Times. Framförallt män kom med kränkande kommentarer om Wurtzels person och menade att hon inte hade rätt att må dåligt som vit och privilegierad kvinna inskriven på Harvard.

Att vara sig själv

Beate Grimsrud beskriver i sin roman En dåre fri hur huvudpersonen Eli slits mellan en djup önskan att vara som andra och den stolthet hon känner över sin originalitet och ovanliga kreativitet.

Det är svårt att växa upp och bli vuxen även när förutsättningarna är goda.

Människor behöver få plats att vara sig själva, i sin kropp, i sin sexualitet och i sin lust. Vi behöver få tycka och känna utan att bli diskriminerade eller behöva försvara vår upplevelse.

Karin Boye beskriver sin egen kamp i sin mest kända dikt »Visst gör det ont när knoppar brister« om hur det inte går att hålla tillbaka sin sanning, men att det är smärtsamt att utvecklas. Det är svårt att växa upp och bli vuxen även när förutsättningarna är goda. Våren måste följa på vintern och sedan kommer sommaren.

Boye kämpade hela sitt liv med depression och många menar att hon förlorade den kampen för att det på hennes tid var omöjligt att leva öppet i en samkönad relation.

Den otäcka världen

Ottessa Moshfegh som debuterade 2015 skildrar i en av sina böcker en kvinna som väljer att låsa in sig själv i sin lägenhet och inte komma ut på ett år. Det blir aldrig riktigt fastslaget om hon gör detta för att hon är sjuk eller för att hon inte klarar av den otäcka världen som finns där ute.

Är det bristen på utrymme som gör oss sjuka?

En värld där till och med terapeuten är mer galen än hon själv. Är det bristen på utrymme som gör oss sjuka, eller är det sjukdomen som gör att vi inte får plats?

Tips! Läs också artikelskribenten Anna Glistrup inledande krönika om det hon uppskattar med texter som utmanar.

Du är inte ensam! Om du har tappat livslusten, eller om livet känns svårt:

Kontakta Hjälplinjen. Du är anonym och får kvalificerad hjälp. Telefon: 90390 Hemsida med chatt: hjalplinjen.se

För dig under 18 år finns Bris. Telefon: 116 111 Hemsida med chatt: bris.se