Nijinskys linjer – med dansen i bilden

För Revanschs räkning har RSMH:aren Sherlock Lindman skrivit en essä utifrån den berömda balettdansösen Vaslav Nijinskys teckningar. Nijinsky förnyade dansen i början av 1900-talet. Han är också känd för sin dagbok där han berättade om hur det är att befinna sig i en psykos.

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga i Vaslav Nijnskys tecknade motivvärld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger utgör alltid en förlängning av linjerna i hans koreografi, av linjespelet i hans dans.

De följer också versraderna i hans berömda dagbok och de svårgripbara mönster av tankegångar som nedtecknats under samtal med honom. Ändlösa upprepningar i Nijinskys teckningar har vissa likheter med den skenbart liturgiska poesi man kan finna i hans dagbok.

Fakta: VASAL NIJINSKY

På polska Wacław Niżyński. Balettdansör. Född 1889 i Kiev, kejsardömet Ryssland och död 1950 i London, Storbritannien. Utbildad på Mariinskijteaterns kejserliga balettskola i Sankt Petersburg. Känd från den turnerande ryska baletten, Ballets Russes, där han var en av de första som engagerades. Nijinsky förnyade balettdansen i riktning mot friare former. 30 år gammal, 1919, fick han diagnosen schizofreni. Nijinsky tvångsvårdades i Schweiz en tid. Sedan hade han perioder av vård i hemmet och på mindre vårdhem.

Följaktligen måste man när man betraktar teckningarna, utesluta argumentet galenskap och istället koncentrera sig på en individ som uttryckte idéer och former av transcendent natur.

Vi måste i analysen av teckningarna, ta reda på vad de säger om en av världens största konstnärer.

Fakta: NIJINSKYs dagbok

Vaslav Nijinskys sista framträdande ägde rum vid en privat bjudning i Sankt Moritz 1919. Under sin tid i byn förde han dagbok, från den 19 januari till den 4 mars. Dagboken har beskrivits som en av få beskrivningar där en stor konstnär berättar om hur det är att befinna sig i en psykos. Dagboken gavs ut i en första tillrättalagd och förkortad version på 1930-talet, då översatt till engelska från ryska. I fullständig, oförändrad form gavs den ut på 1990-talet.

En av de första kommentarerna man får höra om en dansare är »vilka vackra linjer«. Detta syftar givetvis på lemmarnas linjer under utövandet av den gestkonst vi kallar dans. Bildkonstnären gör sig också känd för sina linjer, och i båda fallen talar linjerna till oss lika bestämt som en rad poesi eller ett par takter musik. Alla linjer löper samman i konsten och de säger oss de viktigaste om konstnären, hans verk och hans tankar.

Nijinsky besökte museer och konserter tillsammans med Sergej Djagilev runt om i Europa. Han fick lektioner i teckning av scenografen, iscensättaren och porträttmålaren Léon Bakst.

Fakta: Sergej Djagilev

Koreograf, konstkritiker och redaktör. Grundade Ballets Russes. I gruppen ingick dansarna Vaslav Nijinsky, Anna Pavlova och Tamara Karsavina.

Biograferna har ofta försummat att framhålla vilken betydelse det rika utbytet med konst och konstnärer fick för de idéer som spirade i dansören Nijinsky. Alla betydande konstnärer kom till Paris, och de som inte gjorde det fick besök av Nijinsky, alltid med Sergej Djagilev vid sin sida, när Ballets Russes turnerade.

Fakta: ballet russes

Ryska baletten, Ballet Russes, var en ambulerande balettensemble som grundades 1909 i Paris av Sergej Djagilev.

Den uppträdde i hela Europa och på turnéer till Nord- och Sydamerika. Baletten uppträdde aldrig i Ryssland, på grund av revolutionen.

Kostymer från ryska baletten. Bild från Dansmuséet i Stockholm.

Fakta: se nijinskys teckningar

Konst av Nijinsky går att se på internet, besök till exempel New Yorks moderna museum MoMa, www.moma.org

Huvudbild: Vaslav Nijinsky och Flore Revalles i En fauns eftermiddag, framförd i januari 1917

Text Sherlock Lindman Foto University of Washington, Public domain/Wikimedia Commons