Året var 1995 – personligt ombud kommer till Sverige
En seger för rörelsen som organiserar personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning är de personliga ombuden. Det började röra på sig redan på 1990-talet i samband med den svenska psykiatrireformen. Revansch har följt frågan och har kan du läsa litet av historien om PO.
Personligt ombud, PO, blev en svensk variant som infördes på försök år 1995. Syftet var att människor med allvarlig psykisk ohälsa skulle få hjälp att få sina rättigheter tillgodosedda.
PO på den enskildes uppdrag
Ombuden är ett stöd för personer med psykisk funktionsnedsättning. Målet med PO är man ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning på jämlika villkor. PO arbetar på den enskildes uppdrag och kostar inget. De arbetar fristående från myndigheter och vårdgivare. Ombuden är anställda av kommunen.
Känslan var att storebror (sjukvården) inte kunde läsa allting.
År 2020 intervjuar Revansch en av de RSMH:are som stred för att införa PO på kommunal nivå. Det var Jan-Olof Forsén som var förbundsordförande för RSMH vid tiden då reformen.
– Det jag tyckte om med begreppet var just ordet ”personlig” och att det inte krävdes journalföring. Här fördes anteckningar enbart mellan PO och den berörde, vilket gjorde det lättare att prata om saker. Det var en av de viktigaste nycklarna – känslan av att storebror – sjukvården – inte kunde läsa allting, sa Jan-Olof Forsén.
Han var nöjd med att PO haft stor betydelse för den enskilde, men att det fanns risker att brukarna inte är delaktiga i verksamheten
– Det jag kan sakna är att inte RSMH, eller personer med egna erfarenheter av psykisk funktionsnedsättning överhuvudtaget, sitter med i styrgrupperna i samma utsträckning som tidigare. Styrningen har formaliserats, och därmed tappar de en viktig informationskälla, sa Jan-Olof Forsén till Revansch.
Krav på ökade anslag
Socialstyrelsen och länsstyrelserna ansvarar för att fördela statsbidrag till kommuner som bedriver verksamhet med personligt ombud. En fråga som RSMH och NSPH drivit är att de statliga anslagen till PO ska räknas upp. Det statliga ekonomiska anslaget låg stilla i nästan 20 år för att höjas något 2019. Vid den tiden fick klienterna i 18 av 20 län vänta för att få hjälp av sin PO.
PO som resurs för förändring
Ett krav är att det ska finnas en ledningsgrupp för PO. I gruppen ska det ingå representanter från kommunen, regionens primärvård och psykiatri, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan – och patient-, brukar- och anhörigorganisationer ska erbjudas att delta.
Idén att ledningsgruppen ska snappa upp systemfel från PO och arbeta med att utveckla verksamheten och förbättra villkoren för personer med psykisk funktionsnedsättning.
Färre PO oroar
År 2020 skrev Revansch om att en trend med minskat antal PO oroade brukarna och brukarorganisationerna. Bakgrunden var att 13 kommuner hade lagt ned sin verksamhet med personligt ombud, PO. Antal personer som fick hjälp minskade samtidigt med 530 klienter i hela Sverige, enligt Socialstyrelsens statistik. Resultatet blev att 43 av landets 290 kommuner saknade en PO. Det var 340 personer som jobbade som PO är 2020.
Vi påverkar det som kallas brukarinflytande, och människors egenmakt.
Trenden med färre PO oroade även Gertrud Magnusson som är ordförande för YPOS, Yrkesföreningen för personligt ombud i Sverige. Hon sa så här i Revansch nummer 3/2021:
– Det blir en fråga om ojämlikhet när det ser så olika ut i landet. PO arbetar på uppdrag av en enskild individ, så blir det färre ombud tycker jag att det är en demokratifråga. Vi påverkar det som kallas brukarinflytande, och människors egenmakt.
– Vi stöttar klienten och försöker hitta en lösning, och lyfter återkommande problem med regelverken. Personligt ombud kan ju till exempel inte skaka fram lägenheter, men vi kan påtala hur det ser ut.
Källor: Revansch, RSMH, Socialstyrelsen, YPOS.