Lillhagenmålarnas färger exploderar på stadsmuseet

Redan år 1968 hade man en utställning på Göteborgs konsthall och sålde varenda ett av Lillhagenmålarnas verk. De publika visningarna fortsatte under 1970- och 80-talen.

Nu visas 250 av de alster som sparats till eftervärlden på Göteborgs stadsmuseum. Utställning pågår till mitten av april 2026. Representerade finns både namngivna upphovspersoner, och verk av okända konstnärer.

FÄRGSPRAKANDE BILDER

På museets väggar lyser målningarna. Färgvalen har gett utställningen namnet »Lillhagen i färger«. Utställningen på Göteborgs stadsmuseum kom till på initiativ av kulturjournalisten Hanna Jedvik, och är ett samarbete med Medicinhistoriska museet i Göteborg.

Violet Johanssons blyerts- och pastellteckning på papper innehåller tydligt avgränsade cirklar i stark rött, gult och violett. I teckningens centrum syns former som liknar människohuvuden med hjälmar, de kan tolkas som drömmar eller tankar.

Färgerna i Bertil Halvordsons akvarellmålning vandrar mellan solgult, gräsgrönt, dov jade och ett parti som går från tegelrosa till grått som smutsigt penselvatten. Motivet är tre palmer, kanske maskrosor och i det gula har det bildats en barbapapa-form som fantasifullt nog försetts med två små prickar som kan ses som ögon.

Bland skulpturerna märks en cowboy till häst i papier-maché. På den står »Grupparbete 7a« och vi kan bara fantisera om hur kursdeltagarna började planera, bygga, klä och måla sitt projekt. Hatten är blå, tröjan röd¸ byxan buteljgrön. Hästen är verklighetstroget brun, men en faluröd cirkel har fått ringa in ögat, som mitten på en piltavla.

PATIENTKONSTENS EFFEKTER

För många av dem som levde sitt liv på institutionen Lillhagen skulle studieverksamheten förändra allt. Det finns det vittnesmål om, bland annat i patienttidningen

Ugglan. En av dem som bidragit med underlag till utställningen är Johannes Nordholm, konstpedagog och psykolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I radioprogrammet Bildningsbyrån berättar han om hur studieverksamheten och det konstnärliga skapandet kunde påverka livet för patienter.

– En kvinna som inte hade yttrat ett ord på flera decennier började tala när hon jobbade med lera, och bearbetade leran med sina händer. Någon positiv process startade med den här aktiviteten som gjorde att hon vände sig mot det sociala livet igen.

RÄDDAT TILL EFTERVÄRLDEN

Den omfattande studieverksamhet på Lillhagen var fristående från sjukvården. Under flera decennier erbjöds konstnärliga kurser och resultatet var mängder av konstverk.

När verksamheten lades ned så skulle konsten brännas upp. Det skedde också, till viss del. Men tack vare en driftig tjänsteman på Sahlgrenskas konstenhet och med hjälp av regionarkivet så kunde delar av konsten gömmas undan och sedan arkiveras.

Idag finns konsten från Lillhagenmålarna i ett nytt byråkratiskt system, hos Medicinhistoriska museet som till och med 2025 låg under Sahlgrenska universitetssjukhuset. Därmed provade sjukhusets Etiska råd om det var rätt att ställa ut konsten på stadsmuseet. Enligt rådet gick det bra. Såhär står det på sajten Sahlgrenskaliv (2026-01-07):

»Etiska rådet menade att eftersom det inte finns någon detaljinformation om patientens specifika psykiatriska problematik så är det inte integritetskänsligt att visa konsten, även om rådet också rekommenderade att man försökte skaffa samtyckte till att visa verket.«

EN FORTSÄTTNING I KONSTATELJÉN

Lillhagens sjukhus bedrev psykiatrisk vård mellan 1932 och 2013. På Sahlgrenska i Göteborg finns idag en konstateljé där patienter i psykiatrins heldygnsvård är fria att skapa. Det skildras i ett reportage i Revansch (3/2022).