Diagnoser beskriver inte hur det känns att leva
KULTURKRÖNIKA. Anna Glistrup har skrivit artikeln ”Från Woolf till Moshfegh” för Revansch. I en krönika reflekterar Anna över det hon uppskattar med texter som utmanar.
Det finns utrymme att utmana bilden av vad psykisk sjukdom är.
Det får mig att känna mig mindre ensam när jag kan känna igen mig i andras texter och i behovet av att få uttrycka sig. Prosan är dessutom fri och går inte att äga till skillnad från så mycket annat. I den finns det utrymme både att utmana bilden av vad psykisk sjukdom är och varför människor blir sjuka. Narrativet, eller berättandet, är samma i många av böckerna i det här reportaget. En ung kvinna på väg ut i vuxenlivet blir sjuk och hennes framtid tas ifrån henne. Hon blir inlåst eller utestängd. Böckerna bygger i sin tur på författarnas egna upplevelser även om inte alla är självbiografiska.
Av de författare som nämns i mitt reportage valde Boye, Woolf, Plath och troligtvis Kandre att ta sitt eget liv. Skrivandet är alltså ingen garanti för att orka överleva, men det skapar bestående värden som gnistrar oemotståndligt år efter år.
Genom att skriva fyllde författarna sina liv med liv.
Att hitta sätt att leva med sig själv och till och med tycka om sig själv fast man känner sig trasig eller annorlunda är ett genomgående tema i många av böckerna i det här reportaget, och att det är individens upplevelse av verkligheten som vi behöver förstå istället för att förklara det vi ser hos henne. Diagnoser beskriver inte hur det känns att leva eller vad som händer inuti en människa. Jag tänker att genom att skriva fyllde dessa författare sina liv med liv. Och det hade varit sant även om ingen hade läst dem.
Anna Glistrup
Ring Hjälplinjen eller Bris! Om du har tappat livslusten, eller om livet känns svårt:
Kontakta Hjälplinjen. Du är anonym och får kvalificerad hjälp. Telefon: 90390 Hemsida med chatt: hjalplinjen.se
För dig under 18 år finns Bris. Telefon: 116 111 Hemsida med chatt: bris.se