Dags att kräva trygga hem för psykiskt sköra
Krönika från RSMH: Att ha ett hem är en självklarhet för de flesta av oss. Hemmet ska vara en trygg plats där vi inte behöver förställa oss, en plats för återhämtning och vila, en plats som vi kan räkna med.
RSMH kämpar för att alla människor, oavsett funktionsförmåga och psykisk hälsa ska få ett hem där de kan vila, känna trygghet och vara sig själva. Behövs det stöd i form av personligt ombud, boendestöd eller hemtjänst ska det också finnas. En del människor behöver mycket stöd som kanske kan erbjudas på ett boende med personal. Andra klarar oftast av att bo själva, men behöver ett bemannat boende när måendet är sämre.
Det stöd som boendestödjare och personliga ombud utgör är många gånger avgörande.
Det stöd som boendestödjare och personliga ombud utgör är många gånger avgörande för att de som har insatsen ska kunna behålla sitt hem över tid. Stödet innebär en säkerhet och en trygghet som motverkar ohälsa. Ändå har många kommuner skurit ner på insatsen personligt ombud och belagt boendestödet med en avgift. Det betyder i förlängningen att fler människor riskerar att mista sina hem.
Forskaren Rosita Brolin skriver i rapporten Boendesituationen för personer med psykisk funktionsnedsättning – ur de boendes perspektiv: ”Kontinuitet i boendestödet är A och O i den boendes process för att bemästra vardagslivet och det finns en ständigt närvarande oro över att mista boendestödet som en följd av att man efter en tid hanterar vardagen bättre än när boendestödet beviljades”.
Även forskaren Ann Ottengrim pekar på vikten av kontinuitet och att bygga team av boendestödjare för att undvika glapp i stödet. Vidare varnar hon för att utgå från stela modeller för kvalitet då det relationella stöd som insatsen innebär kräver mycket lyssnande och flexibilitet.
Utbudet av stödinsatser är ofta begränsat och det är lätt att straffa ut sig och bli vräkt.
Precis som med allt annat är behoven i hemmet olika för olika människor över tid. De skiftande behoven har kommunerna tyvärr många gånger svårt att leva upp till. Utbudet av stödinsatser är ofta begränsat och det är lätt att straffa ut sig och bli vräkt om exempelvis psykisk ohälsa gör det svårt att betala hyran under en period. Boendestöd kan också dras också in när brukaren fyller 65 år, utan att automatiskt övergå i exempelvis hemtjänst.
Alla människor har svackor ibland, för den som redan är skör, saknar sociala nätverk eller på annat sätt har en ökad utsatthet kan svackan leda till hemlöshet som är näst intill omöjlig att ta sig ur. Fler och bättre anpassade insatser skulle göra det möjligt att behålla sin trygga plats, även när man som bäst behöver den.
Barbro Hejdenberg Ronsten, förbundsordförande RSMH
Krönika från Revansch nummer 1/2022