”Lyssna till barn och unga när Sis stöps om”

Vi som är aktiva i Riksförbundets för Social och Mental Hälsa, RSMH, har ibland erfarenhet av Sis-institutioner. De unga som befunnit sig på Sis återkommer till att de vill bli bemötta med respekt, omtanke, engagemang och välvilja. De vill att vuxna ska lyssna och ta dem på allvar. Etik och humanitet som Sverige värnar högt innebär att vi uppmärksammar andra människor, ser deras behov och svårigheter och tar ett ansvar för dem. Det är nu hög tid att lyssna på vad barnen själv förmedlar.

Det är dags att gå från en ”vård” präglad av förvaring och kontroll till en humanistisk vård.

”Vi konstaterar att det är dags att förpassa den barn- och ungdomsvård som vi har idag till historien och att helt enkelt ta nästa steg”, sa socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall förra veckan. RSMH välkomnar detta beslut, det är dags att stänga en dörr, för att öppna en ny. RSMH anser att det nu är dags att gå från en ”vård” präglad av förvaring och kontroll till en kvalitativ, trygg, säker och humanistisk vård.

Barn och unga som placeras ofta har en omfattande och komplex problematik. Många lider av psykisk ohälsa och har neuropsykiatriska funk­tionsnedsättningar, och inte sällan kommer de unga från socialt utsatta miljöer och har en uppväxt kantad av svårigheter, trauman och utmaningar. En stor andel av ungdomarna uppger att de har olika psykiska problem. Samtidigt vill RSMH uppmärksamma att för barn och unga med en psykisk ohälsa har socialtjänstens ansvar beskrivits som mycket otydligt.

En undersökning som Socialstyrelsen har genomfört vid särskilda ungdomshem visar att 71 procent av de boende hade minst en fastställd psykiatrisk diagnos, 45 procent hade minst två dokumenterade diagnoser och 20 procent hade minst tre samtidiga diagnoser. Dessa barn riskerar att inte få sina psykiatriska vårdbehov tillgodosedda på dagens Sis-institutioner. Det råder idag stor brist på vård- och behandlingsmöjligheter för barn och unga med stora psyko­sociala problem och psykiatriska diagnoser vilket enligt RSMH behöver adresseras.

Samhällets mest utsatta barn får ofta sina rättigheter allvarligt kränkta.

Syftet med placeringar är att ge barnet en möjlighet till ett bra liv. En rimlig utgångspunkt är att ett barn som omhändertas därför aldrig ska få det sämre. Ändå vet vi sedan länge att systemet brister, och att samhällets mest utsatta barn ofta får sina rättigheter allvarligt kränkta och inte ges förutsättningar för att möjliggöra ett bra liv.

Barnets bästa är en av grundprinciperna i barnkonventionen. Barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020 vilket innebär att konventionen har samma status som andra svenska lagar.

RSMH har följande medskick till den utredning som regeringen avser att tillsätta. Staten måste säkerställa att:

• Barnkonventionen efterlevs.
• Barn och unga som placeras utanför det egna hemmet alltid ska garanteras trygghet, säkerhet och en god vård.
• Alla barn i alternativ omvårdnad får individanpassad vård, däribland regelbunden tillgång till psykiatriskt stöd.
• Barn kan utrycka sina åsikter och hörs inför beslut som rör placering i alternativ omvårdnad och under hela deras vistelse.
• Det finns tillgängliga och barnvänliga kanaler för rapportering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under omvårdnad.
• Barn i samhällsvård får ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
• Det finns aktiva stödinsatser för utslussning till vuxenlivet när placeringen formellt avslutats men stödbehovet kvarstår
• All personal får utbildning i vårdmetoder som inte inbegriper tvång och säkerställ att barn har tillgång till konfidentiella, barnvänliga och oberoende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden.
• Det finns specialiserad kompetens inom socialt arbete, psykiatri, habilitering och pedagogik genom multiprofessionella team.
• Barnen vistas i trygga och stödjande miljöer med möjligheter till individuell anpassning.

För att placeringar av barn och unga ska fungera måste man utgå från och svara mot en helhetssyn på barnets eller den unges behov avseende hälsa och då i synnerhet psykisk och social hälsa, skolgång, miljö, mening och relationer. Man måste också tilldela tillräckligt med ekonomiska och mänskliga resurser för att möjliggöra ovanstående.

Det är enligt RSMH även hög tid att LVU reformeras. Placerade barn ses alltjämt som mottagare av vård och inte som rättighetsbärare och i många fall strider barnens upplevelser mot vad som stadgas i barnkonventionen.

Att vårda utifrån tvång, disciplinering, fostran och makt har sällan avsedd effekt.

Att placera barn i institutionsvård är den sociala barnavårdens mest genomgripande intervention. Under decennier har denna åtgärd ifrågasatts på grund av de bristfälliga resultat empirisk forskning har kunnat påvisa, en forskning som bygger på stora, nationella datamaterial. I en sammanfattning av forskning på området konstateras att barn som varit placerade i samhällsvård far illa på ett stort antal väsentliga livsområden. Detta är inte fortsatt acceptabelt enligt RSMH.

Att vårda utifrån tvång, disciplinering, fostran och makt har sällan avsedd effekt. Däremot att vårda utifrån humanistiska grunder med ett holistiskt perspektiv där individen ses som en unik individ i ett sammanhang med grunden i tillitsfulla, trygga relationer präglade av empati, värdighet, respekt och delaktighet har ofta god effekt. Låt oss ge våra allra mest utsatta barn och unga den möjligheten.

Jenny Wetterling, intressepolitisk talesperson RSMH