Lars tappade sjukpenningen i åtta år

– Det går elektriska stötar i skallen om man inte tar den. Och vrider jag huvudet lite grann så kommer hjärnan en sekund efter.

Läkemedel för sin psykiska ohälsa, för diabetes och högt blodtryck var sådant som Lars fick avstå ibland efter att han förlorade sin SGI under åren 2017 till 2025. Han kunde gå i veckor utan medicin.

På apoteket ser de ju hur det är fatt.

Han tycker det borde finnas en lösning så att människor kan ta sina nödvändiga läkemedel.

– På apoteket ser de ju hur det är fatt när man kommer dit. ”Du har inte haft tabletter i tre veckor”, säger de. Jag tycker att det skulle finnas en liten kassa på apoteken, när det är kris, säger Lars.

Tidigare arbetade Lars som lastbilschaufför och gick hos specialistpsykiatrin. Han var sjukskriven i perioder. En dag 2017 kom inte den planerade sjukpenningen och Lars ringde Försäkringskassan. Där sa handläggaren att myndigheten hade gjort fel och skrivit ut honom av misstag. Men efter det krävdes nya läkarintyg. Han besökte flera vårdmottagningar men fick oklara intyg om sin arbetsförmåga som inte godkändes av Försäkringskassan.

Under de åtta åren utan sjukpenning har Lars hankat sig fram. Han har nekats försörjningsstöd av kommunen och kunde inte få ett hyreskontrakt hos allmännyttan eftersom han saknade pengar till depositionen.

Under hösten är det fuktigt i bilen, vinterhalvåret fryser det.

Ett år bodde han i bilen. Det var besvärligt både med maten och att leva utan toalett. Och det var kallt.

– Under hösten regnar det var och varannan dag i Skåne och det är fuktigt i bilen. Vinterhalvåret fryser det på. Jag tänker på de som inte ens en gång har en bil att sova i, vilket helvete! Det borde inte förekomma i ett land som Sverige, säger Lars.

Idag är livet ljusare. Ett läkarintyg är godkänt hos Försäkringskassan för en viss tid framöver, och i september 2025 fick han sin första månadsutbetalning på 23 358 kronor. Nu finns pengar till hyra, läkemedel och att betala tillbaka lån som han fått från sina barn.

Det värsta är skammen.

Sedan drygt ett år är Lars medlem i RSMH Perstorp. På en föreningsträff gjorde medlemmarna en övning där de först skrev ner sina tankar och sedan delade dem med de övriga. Det visade sig att många satt i samma båt. Lars känslor av ensamhet och skam över att vara fattig delades av andra med psykisk ohälsa.

– Det värsta är kanske skammen. Att man skäms så jävligt. Jag började jobba direkt efter skolan, jag har jobbat och betalat skatt. Sedan när man själv blev dålig blir man straffad ekonomiskt. Då vill man inte riktigt berätta, säger Lars.

Han säger att jular och barnbarnens födelsedagar har varit jobbiga tillfällen. Lars brukade komma dagen efter barnkalasen, för att slippa vara en morfar som kom tomhänt, utan presenter.

– Men det är fler som har sådana här problem. Som inte vill berätta för släkt och vänner att man inte har mat hemma.