Franco Basaglia – för psykisk hälsa i frihet

Det är 1961 och Franco Basaglia vägrar sköta sitt jobb, han skriver inte under begäran om tvångsvård av patienter som hamnar på hans bord. Basaglia har blivit chef på mentalsjukhuset i Gorizia i nordöstra Italien. I det stora huset och parken runt omkring är dörrarna låsta, patienter sitter fastknutna vid element och träd. Basaglia förfäras och har också en helt annan idé.

Stegvis förändring

Han inför en rad förändringar, steg för steg. Uniformerna, randiga dräkter och stela skor, byts ut mot vanliga kläder. Rummen får nattduksbord och speglar. Personal och inskrivna börjar gå hälsoutanför grindarna. Patienterna bältas inte längre i sina sängar, och isolering som tvångsåtgärd förbjuds.

Basaglia kallar till möte och först sitter alla tysta i ring, men så småningom höjs röster. Människor börjar samtala, skapa sysslor. De plockar ned staketen runt parken. Dörrarna står öppna.

Mot institutioner

Förändringen i Gorizia och senare i staden Trieste sker inte i tysthet. Franco Basaglia kommer 1968 ut med en bok mot institutioner. Den leder till en livlig debatt i hela Italien, och rör också andra institutioner och fabrikers organisering. Mentalsjukhusen kritiseras.

Franco Basaglia var en av dem som ville ersätta en psykiatrisk modell som syftade till att övervaka och bestraffa med en idé om att minska människors psykiska lidande, ge dem frihet och sociala sammanhang. Han ansåg bland annat att det kräver förändring i maktförhållandet mellan patient och personal. Det genomfördes från 1980-talet och framåt i staden Trieste, blev känt globalt och kom att kallas Triestemodellen.

Senare skulle han jämföra mentalsjukhusen med fängelser.

Franco Basaglia föddes den 11 mars 1924 i Venedig i Italien och dog 1980. Under andra världskriget studerade han medicin på universitetet i Padova. Han var antifascist, fängslades och satt inne några dagar. Senare skulle han jämföra mentalsjukhusen med fängelser. Basaglia läste även psykiatri. Han intresserade sig för den terapeutiska delen av vården, och anses vara influerad av europeiska filosofer och sociologer som har en mer komplex syn på människan och samhället.

Hur bemöter samhället psykisk ohälsa? Är det vården som ger ångest? Vad fyller tvång för funktion, att kontrollera människor eller minska lidande? Vilket är personalens egentliga uppdrag? Vad har vi för alternativ?

En milstolpe blir Lag 180, också kallad Lag Basaglia. År 1978 bestämdes det att samtliga stora mentalsjukhus skulle stängas. I Trieste gällde det San Giovanni, ett område med höga staket och låsta grindar.

Alternativ efter mentalsjukhuset

Idag ser bemötande av personer med psykisk ohälsa olika ut i hela Italien. I Gorizia ligger ett dygnet-runt-öppet lokalt hälsocenter i en av de gamla sjukhusbyggnaderna. Där är dörrarna, inklusive ytterdörren, alltid olåsta. Personalen har vanliga kläder och är en mix av psykologer, arbetsledning och socialarbetare. Skillnaden mot institutionen 1961 med patienter i fångliknande kläder är milsvida.

I ett rum står Franco Basaglias skrivbord och bokhylla kvar.

Basaglia 100 år 2024

I år skulle Franco Basaglia fyllt 100 år. I samband med firandet släpps en ny dokumentär av Erica Rossi om det sociala kooperativ som bildades i Trieste 1972. Namnet ändrades och Basaglias egennamn lades till efter hans död: Cooperativa Lavoratori Uniti, CLU, Franco Basaglia.