Avslöjandet som förändrade 1800-talets mentalvård i USA
Nellie Bly (född Elizabeth Cochrane Seaman) var journalisten som vågade göra det ingen annan gjort. Som ung kvinna i 1800-talets USA var det svårt att bli tagen på allvar inom seriös journalistik – det ansågs vara ett yrke för män. Men Nellie Bly lät sig inte stoppas. Hon ville avslöja orättvisor och föra de svagas talan.
Bly tvekade inte utan tackade ja direkt. Hon var bara 23 år och visste att många av de intagna kvinnorna satt på livstid. Hon iscensatte först att hon var galen genom att ta in på ett härbärge för kvinnor och uppträda förvirrad. Inom ett dygn hade både läkare och domare förklarat henne sinnessjuk och hon transporterades till ön där mentalsjukhuset låg.

Nellie Bly.
Tio dagar i helvetet
Väl där insåg Nellie snabbt att verkligheten var långt värre än ryktena hon hört.
Kvinnorna i asylen levde i ständig skräck. De behandlades som fångar – eller snarare illa skötta djur. Bly såg hur de tvingades sitta på hårda träbänkar från gryning till skymning utan att få prata eller ens röra på sig. Den som bröt tystnaden straffades. Några blev slagna, andra släpades i väg och kastades in i isoleringsceller där de lämnades i totalt mörker.
Innanför asylens kala väggar skedde rena övergrepp. De intagna badades i iskallt vatten, de doppades våldsamt och lämnades genomblöta i dragiga rum tills de skakade av köld. Kvinnorna bands fast i remmar eller rep och hölls i trånga utrymmen i timmar – ibland dagar. Många tvingades till svält.
En var hemlös, en pratade tyska
Bland patienterna fanns det även de som inte alls borde ha varit där. En av dem, en ung kvinna som endast talade tyska, hade spärrats in eftersom ingen förstod vad hon sa.
En annan, äldre kvinna hade hamnat på asylen för att hon var fattig och hemlös – en domare hade kallat henne »galen« för att hon inte hade någonstans att ta vägen.
Bly memorerade allt under sina dagar som inlåst. Hon lyssnade, iakttog och delade de andra kvinnornas skräck. Efter tio dagar släpptes hon, tack vare tidningens advokat, och hon började skriva omedelbart.
Avslöjandet förändrade allt
Reportageserien publicerades först i tidningen och fick stor uppmärksamhet. Nellie Bly gav sedan ut boken Tio dagar på dårhus som blev bästsäljande och ledde till stora politiska förändringar. Maten förbättrades, våldsam personal avskedades och budgeten för mentalvården ökade. Men kanske viktigast av allt: systemet, där kvinnor tidigare lättvindigt kunde spärras in, ifrågasattes för första gången på allvar.
Sju år efter Nellie Blys avslöjande stängdes kliniken för gott.
Sju år efter Nellie Blys avslöjande, år 1894, stängdes kliniken för gott. Idag står huset kvar på ön Blackwell – som en påminnelse om hur tusentals kvinnor plågats där, under mer än femtio år.