Lill-Marit Bugge: »Jag gjorde publiken till monster«

Porträtt | maj 2023 Lill-Marit Bugge blev omtalad tv-stjärna över en natt. Men framgången har haft ett högt pris i form av scen – skräck, panikångest och social fobi. Med hjälp av arbetet med teatergrupper för kvinnor med psykisk ohälsa har hon tagit sig tillbaka in i rampljuset.

En spänd tystnad uppstår när Lill-Marit Bugge får frågan hur hon mår. Efter en stunds betänketid säger hon att det är en svår fråga och att människor ofta inte är beredda på att ta emot hela svaret. Själv mår hon bra så länge hon har lust till saker och har idéer.

– Det kan handla om det lilla som att jag sett fram emot att äta wienerbrödet som jag dukat fram här åt oss. Jag bejakar min lust och försöker att behålla en öppenhet inför livet, säger hon.

Inspiration från egen depression

Lill-Marit Bugge gör ingen hemlighet av att hon haft det jobbigt i perioder. Hon säger att hennes humor kommer från det svartaste svarta och inspirationen hämtar hon ur egen och andras depression, ångest och ensamhet. Hon kallar det för att använda smärtan i clownen och det har lett till en rad produktioner av såväl tv-program, kabaréer, pjäser och diktsamlingar.

”Daily Live”

Lill-Marit Bugges publika genombrott kom 1987, efter att hon och kompisen Anna-Lena Brundin skrivit, regisserat och uppträtt med egna kabaréer i sex–sju års tid. De blev upptäckta och hamnade i tv-rutan med programmet »Daily Live«. Genomslagskraften var enorm men med den kom också kritikernas reaktioner.

– Jag minns att recensenterna skrev väldigt obehagliga saker som att vi borde skjutas och att vi var skräckmonster, säger hon.

Vi borde skjutas och var skräckmonster.

I början kunde Lill-Marit Bugge hantera sin scenskräck, men efter ett par hektiska år av turnerande hade symptomen växt och ingenting var roligt.

Lill-Marit Bugge drabbades av panikångest varje gång hon skulle uppträda, kroppen domnade och hon utvecklade social fobi.

– Jag tyckte det stod Lill-Marit Bugge på varje husvägg och jag avskydde den publika bilden av mig. Det var mycket prestationskrav och att bli bedömd utifrån utseende, något vi aldrig brytt oss om på det sättet, säger hon.

Negativ respons på scenskräck

Lill-Marit Bugge fick många negativa reaktioner från omvärlden på sin scenskräck. Folk kom med kommentarer om att hon som skådespelare borde kunna hantera den och vården kände inte riktigt till problemet utan försökte med olika behandlingsformer och mediciner. Det hela slutade med att Lill-Marit Bugge flyttade tillbaka till Norge där hon har sina rötter och började undervisa i teater på en skola.

Inspirationen och lusten kom tillbaka när hon en dag började lära ut teater till damer med psykisk ohälsa i Norge.

– Jag blev så inspirerad av dem, av alltifrån deras utbrändhet till destruktiva förhållanden. Det hjälpte mig att arbeta med humor, drama och dans tillsammans med dem och hjälpa dem att röra sig och bli sedda, säger hon.

Jag visualisera en publik full av familj och vänner.

Suggetionsterapi

I samma veva fick Lill-Marit suggestionterapi för att komma över sin scenskräck.

– Det visade sig att jag hade gjort publiken till monster, men efter den sista terapigången var det möjligt för mig att istället visualisera en publik full av familj och vänner, säger hon.

Scenskräcken höll i sig i sammanlagt tio år, men än idag är Lill-Marit Bugge restriktiv med var och hur hon uppträder. Hon orkar inte uppträda på heltid, utan det är hennes »konfekt« att uppträda ibland. 2003 kom Lill-Marit Bugge i kontakt med Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH:s lokalförening ”I samma båt” i Danderyd. De inledde ett samarbete som pågår än idag.

Nervösa damteatern som att själv stå på scen

Hon är konstnärlig ledare för ”Nervösa damteatern” som funnits i 16 år. För tillfället består teatergruppen av sju damer, men antalet varierar från termin till termin eftersom gruppen är öppen för nya deltagare. Ett viktigt motto för Lill-Marit Bugges arbete är: ”varför ha roligt åt andra när man kan skratta åt sig själv?”

Lill-Marit Bugge kallar sig själv envis och dominant som konstnärlig ledare och hon kräver mycket även av amatörskådespelare. Hon drivs också av en obotlig optimism, att allt går att lösa. Många av skådespelarna har till exempel en minnesproblematik på grund av depression som hon löser genom talkörer och att placera ut minneslappar på scen. Hon säger att när ”Nervösa damteatern” står på scen är det som att själv stå på scen, förklädd genom de olika damerna.

Fakta: Lill-Marit Bugge

Född: 1957

Familj: Sonen Victor och pojkvännen Örjan Wallert, konstnär.

Bor: I Västertorp i Stockholm.

Gör: Skådespelare, regissör, manus – författare och konstnärlig ledare för Nervösa damteatern

Porträttet med Lill-Marit Bugge kommer från Revansch nummer 1/2020. På fotografiet håller Lill-Marit Bugge i numret.