Trolle Rhodin: »Jag hjälper andra genom att vara mig själv«

Musiken drar igång i det stora cirkustältet och publiken tystnar. I mitten av manegen står cirkusdirektören och fångar allas uppmärksamhet. Alltid stiligt klädd i en svart eller röd jacka med gulddetaljer som ett skyddande skal. Svart kajal som ramar in de gnistrande ögonen. Trolle Rhodin har fullt fokus på att bibehålla den magiska stämningen, trollbinda publiken och samla ensemblen till osannolika prestationer. Nu börjar det!

KÄNDE SIG DÖMD I SKOLAN

De yngsta barnen i cirkustältet sträcker på ryggen för att se vad trollkarlen sysslar med.

När Trolle växte upp så kunde han och klasskompisarna skynda hem en vända på rasten för att klappa elefanten.

Han och lillebror Max gick i vanlig skola. När det var tid för turné så åkte barnen efter och umgicks med familjen bara på helgerna. Det var inte en enkel kombination. Trolle suckar när han tänker på det.

Skolan var ett ställe där man inte kunde vara sig själv.

– Skolan var en väldigt svår period för mig. Det var ett ställe där man inte kunde vara sig själv. Jag kände att jag hela tiden behövde tänka på hur jag såg ut, hur jag pratade och hur jag klädde mig.

Men det var inte så att det saknades vänliga själar.

– Samtidigt såg vuxna på mig med kärlek, oftast. De tyckte att jag kom från en värld som var helt fantastisk, och många lärare respekterade det vi gjorde som konstnärer. Men det var väldigt svårt att växa upp i två olika världar.

Han pratar om känslan av att bli dömd av omvärlden. Även om det inte sades rakt ut så var det som räknades som »vanligt« klasskompisarnas liv och skolans värld.

Idag säger Trolle att han sällan tänker tillbaka.

– Jag har förträngt många saker och barndomsminnen. Det vet jag för att ibland händer det saker som gör att man påminns, och då är det något som tillhör en period i livet som varit jobbig.

TIDIGT ANSVAR FÖR EN CIRKUS

Det doftar veganska popcorn. Det finns däremot ingen lukt av elefant på Brazil Jack längre. Cirkusen vill hänga med i sin samtid och är djurfria.

När han tittar i backspegeln tycker Trolle Rhodin att det varit bättre om det funnits ett alternativ till den vanliga skolan. Han framhåller att familjer från andra länder på cirkusen har hemskolning och att borde finnas något sådant även för svenska barn. Att det vore bättre om barnen både fick lära sig skolämnena och samtidigt spendera dagarna med cirkusen.

Genom att öva med sin omgivning lär sig barnen på cirkus en rad olika saker, som musikinstrument, kroppskontroll, språk och i Trolles fall även ledarskap.

– Jag har haft en musikalisk uppväxt och fått lära mig många instrument. Sen lekte vi som barn samtidigt som akrobaterna tränade och då fick man lära sig deras konster också.

På mammas sida är Trolle Rhodin elfte generationen i en cirkusfamilj, och på pappas sida är han den fjärde ledaren för cirkusen liksom hans farfars far, farfar och far före honom. Processen att bli cirkusdirektör började efter skolan för Trolle, och han tog över ansvaret tidigt.

INTRESSE FÖR ANDRA MÄNNISKOR

I manegen drar scenarbetarna fram ett sju meter långt kanonrör. När den mänskliga kanonkulan flyger i luften från ena sidan tältet, ja, då måste mattan fram på den andra sidan.

Som cirkusdirektör jobbar Trolle Rhodin utöver scenkonst med logistik och organisation. Lastbilar ska rulla, människor och material finnas på plats när föreställningen börjar.

Att bo och leva på cirkus väckte en nyfikenhet hos Trolle, och han regerade som ung med att samla på sig kunskap om sin omgivning och sina medmänniskor.

– Min uppväxt gjorde att jag byggde upp ett intresse för andra människor. Jag märkte att jag var annorlunda. Då ville jag lära mig hur alla andra var. Det var intressant att få lära sig om andra kulturer och andras sätt att leva på, säger Trolle Rhodin.

KÄNSLORNA FICK VÄNTA

En clown viker sig dubbel av skratt, i nästa stund gråter han så tårarna sprutar, hur ska det sluta?

Trolle växte upp tillsammans med lillebror Max, som började må riktigt dåligt i tonåren. När syskonen båda var strax över 20 år begick Max självmord. Trolle beskriver att livet gick i hög hastighet efter det, som vanligt. Han fanns där för sina föräldrar och omgivningen och cirkusen och det fanns inte tid att sörja. Känslorna fick stå tillbaka.

Med tiden har han hittat ett förhållningssätt till förlusten.

– Jag tänker att det som min bror gjorde med sig själv, det gjorde han för att han inte mådde bra. Han led ju. Att veta att hans själ mår bättre där han är idag, det får mig att känna lugn på något sätt. Det tankesättet har fått mig att gå vidare när det gäller Max. Jag tänker att han har frid.

Är du religiös?

– Jag har alltid trott på en kraft utöver oss, något som är mer än oss som människor. Jag har alltid varit troende på det sättet. Aldrig till en överdrift men alltid troende. Och på något sätt så känner man ju den kraften, att den finns med en när man har det svårt, svarar Trolle.

SPRÅK ÄR KARAKTÄR OCH KULTUR

På cirkusen kan knivkastaren vara från Italien, och lindansaren från Kazakstan. Traditionen är att arbeta över gränserna, med människor och artister som har ursprung i olika delar av världen.

Trolle pratar dagligen mängder med språk, och han förklarar att det handlar om mer än ordval.

– Det har aldrig handlat om att bara lära sig olika språk, utan för mig har det varit så mycket mer. Det har varit kultur, det har varit mentalitet, det har varit sätt att tänka, det har varit attityd och det har varit karaktär. Det är så mycket mer än bara kunskapen om själva språket, säger Trolle Rhodin och fortsätter:

– Det blir som ett litet skådespel, att man spelar en viss karaktär som kan språket. Då blir det enklare att göra mig förstådd.

Världsläget och politik påverkar människors möjligheter att röra sig över gränserna. Trolle Rhodin säger att kriget i Ukraina är märkbart för cirkusen, färre artister från både Ryssland och Ukraina är med än tidigare.

– Det som får mig att bli mest ledsen är att konsten ska behöva ta stryk. Att folk som inte vill något annat än att utöva sin konst ska behöva lida för att man kommer från Ryssland eller Ukraina. Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det, säger Trolle.

Jag kände att det är okej att prata om det nu.

»JAG BEHÖVDE INTE GÖMMA MIG LÄNGRE«

För Trolle var en reporters fråga startskottet för att börja samtala och reflektera över livet. Han mötte en journalist från Sydsvenskan efter pandemin och skulle berätta om att Brazil Jack skulle satsa igen. Under intervjun kom frågan om Trolle Rhodin var rom?

– Han som intervjuade mig var rom och resande. Och då kände jag för första gången att jag inte behövde gömma det längre. Han hjälpte mig med det. Jag kände att det är okej att prata om det nu. Efter den artikeln så kom det fler som kontaktade mig som ville att jag skulle prata om det. Jag kände att jag inte behövde gömma mig längre, säger Trolle Rhodin.

Hur var känslan före intervjun?

– Jag har alltid känt att jag inte kunnat prata om att jag bor i vagn och att vi har romskt och resandeblod liksom. Det var något som jag kände att jag behövde gömma. Det beror på det här dömandet från andra, tror jag. Samtidigt har jag alltid haft en stolthet för det vi gör och vår konst.

SLÄPPTE FRAM MINNEN OCH TANKAR

Musikerna drar igång med ingångsmusiken och publiken klappar med, tillsammans är alla med och bidrar till takten.

När Trolle Rhodin sommarpratade i Sveriges Radio P1 år 2024 blev avsnittet det mest lyssnade i direktsändning.

Han berättar att mediemedverkan blivit tillfällen att pausa från alla sysslor och prata om livet.

Det är min egen terapi på något sätt.

– Sommarpratet öppnade någonting inom mig. Jag satt i den här studion, pratade och tänkte på att det var flera miljoner som kan få lyssna på detta. Efteråt kände jag att det hade öppnat upp mig och min hjärna så mycket och släppt ut en massa gamla minnen och tankar, säger Trolle och fortsätter:

– Det fick mig att vilja göra det igen. Vilja prata om mig själv, på något sätt. Sedan dess har jag blivit kontaktad av folk och fått hålla föredrag inför lärare och kuratorer. Så det är min egen terapi på något sätt.

VILL GLÄDJA ANDRA

Volymen stiger brutalt i cirkustältet när motorcyklar cirkulerar i en enorm metallboll byggd för ändamålet. Den kallas dödsgloben och farten och riskerna är stora så publiken fascineras, håller andan och följer varje rörelse.

Cirkusdirektören Trolle Rhodin säger att han mår bra av att glädja andra. Att skapa en magisk värld som inte liknar den vanliga. Han säger att det alltid finns val i livet, även om de är två oönskade alternativ så får man välja den ena och göra det bästa av situationen.

Det som kan få honom att må dåligt är något som Trolle beskriver som negativa energier. När människor bidrar med sådana energier försöker han undvika dem, alternativt finnas på plats och lugna ner situationen.

Jag kan hjälpa folk bara genom att vara mig själv.

Trolle tycker själv att allt brukar ordna sig runt omkring honom, att han har en förmåga att leda och sprida bra energi.

– Jag kan hjälpa folk bara genom att vara mig själv. Det är en fantastisk egenskap som jag verkligen är glad att jag har.

Summa summarum verkar Trolle vilja närma sig världen med en slags mild auktoritet. Efter att ha känt sig dömd av omgivningen som barn, tryckt undan känslor och länge tigit om sitt ursprung så är läget ett annat idag. Mitt i mangegen finns mattan med ett enormt hjul – symbolen för det romska och de resande. Numera tycker Trolle Rhodin att det är genuint bra att prata om allt som hänt i livet.

– För mig har den här intervjun varit ett samtal med dig. Att sedan tänka på att andra kommer läsa det här och att det kanske till och med hjälper någon – det är ju bara ett plus.