Tilda skriver om farlig psykisk ohälsa hos unga

En vinterkväll kommer Tilda Boisen hem och är rasande. Hon är 16 år och har en historia av psykisk ohälsa. Tilda och hennes familj har sökt hjälp utan resultat och väntar som många andra på en ny tid hos bup.

Den här kvällen är Tildas föräldrar och lillebror hemma. Mamma Frida följer med till Tildas rum och försöker lugna, men det går inte bra. Pappa Lars kommer in, och även lillebror Arvid som har telefonen i handen. »Mamma jag ringer 112.« Frida reser sig från sängen och säger »nej, vi är två vuxna här, låt det vara«. Då utbrister Arvid »mamma, hon hoppar«. Det får Lars att slänga sig efter Tilda som kastat sig genom ut genom fönstret med huvudet först. Samtidigt som han får tag i hennes ben svarar larmcentralen.

Så medan pappa drar upp Tilda in i rummet förklarar Frida Boisen med darrande röst för larmoperatören vad som händer. Kort därefter kommer ambulansen, och först då får Tilda den hjälp hon och familjen bett om länge.

Skriver vart annat kapitel

När Revansch möter Tilda och hennes mamma är situationen en annan. Tilda har hunnit fylla 18 år, har klarat de sista ämnena på gymnasieutbildningen och ska ta studenten. Hon sätter sig tätt intill mamma i den mjuka soffan och de ser avslappnade och genuint glada ut. Fåglarna kvittar utanför, ljuset faller in i våningen på Kungsholmen, samma plats där Tilda inte kände någon annan utväg än att hoppa den natten. På Tildas initiativ har de två jobbat tillsammans med en bok som snart är klar.

– Jag tror att det kan vara hjälpsamt att höra vad andra gått igenom. Speciellt för familjer också, att höra hur man hittar vägar framåt och att man inte är ensam. Det var därför jag ville skriva boken, säger Tilda Boisen.

Jag har lärt mig från dig att det är viktigt att våga prata om jobbiga saker.

Boken som har tagit drygt ett år att skriva handlar om Tildas resa för att bli frisk, och om smärta i kropp och själ. Om att orka gå till skolan. Om att våga tro på framtiden. Tidigare har Frida Boisen skrivit fler böcker, bland annat »Berätta inte det här för någon« om sin mammas självmord, och hur hon dolde sanningen för omvärlden och sina barn i många år. I den nya boken »Aldrig släppa taget« skriver de vart annat kapitel.

Tilda vänder sig till sin mamma och säger:

– Jag har lärt mig från dig att det är viktigt att våga prata om jobbiga saker. Om vi inte gör det så blir det sällan skillnad. Det är ju hur många unga som helst som lider av psykisk ohälsa. Och det påverkar så många. Och det är farligt när man känner sig ensam och inte vet vad man ska göra.

– Jag vet att du sa att jag önskar att den här boken fanns när jag mådde som sämst, säger Frida.

Turer i vårdkarusellen

Tilda berättar lugnt och sakligt om hur hon började må dåligt i tonåren, att hon inte vet vad det kom ifrån men att det eskalerade när hon slutade rida och umgås mycket med hästar och vännerna i stallet. Att hon mår bättre hänger ihop med framtidstro, att göra saker hon gillar och att känna sig mindre ensam.

När Tilda började uttrycka hemma att hon inte orkade leva engagerade sig föräldrarna, och det blev en resa in i vårdkarusellen. Funktionen »En väg in« hänvisade till bup som efter ett besök hänvisade till bum som efter besök hänvisade tillbaka till bup. De anlitade även en privat psykolog och väntade på en ny tid på bup. Tilda hade ont i kroppen och på smärtkliniken fanns ingen uppmuntran eller hjälp att få. Snart orkade hon inte gå ur sängen vissa dagar. Allt kändes meningslöst.

Bearbeta genom att prata och skriva

Idag strålar Frida bredvid sin dotter, synbart lättad över att Tilda mår bättre och stolt över att de skrivit en hel bok tillsammans, hon och hennes modiga dotter som vågar vittna om det svåra. Men när Frida berättar om kvällen då Tilda kastade sig ut genom fönstret spricker rösten, det är ett smärtsamt minne.

Tilda minns inte mycket av händelsen.

– Den kvällen minns jag inte jättemycket av. Jag hade varit ute med mina kompisar och firat in det nya året. Vi hade tagit benzo för att vi tänkte att det skulle bli jättekul. Efter det hade jag inte mycket minne när jag kom hem, för jag var väldigt påverkad.

Sedan den kvällen har de pratat om det som hände om och om igen i familjen, och Tilda och Frida har gått igenom det tillsammans när de suttit med varsin dator och skrivit.

Efter självmordsförsöket har Tilda Boisen fått bättre hjälp från offentligheten och hela familjen har sökt och fått stöd av kommunens socialtjänst.

Det är en skola för friska. Det är sorgligt och väldigt farligt.

»En skola för friska«

Författarna har många förslag på vad som kan bli bättre när det gäller bemötande av unga som mår dåligt. För Tilda är det klart att skolan behöver förändras. Själv
har hon en adhd-diagnos och ska få gå på fler utredningar nu när hon fyllt 18 år.

– Jag förstår inte varför det inte finns mer anpassningar än det gör, när det är så många som har npf-diagnoser, säger Tilda och fortsätter:

– Även om man får ett stöd av vissa lärare så är det inte säkert att det funkar, för att man ska göra exakt detsamma som alla andra och kunskapskraven är exakt desamma. Det funkar för vissa, men vi fungerar ju olika.

– Jag tycker vi ska vara ärliga och säga att det inte är en skola för alla, det är en skola för friska. Det är sorgligt och väldigt farligt, säger Frida.

De tycker båda att psykisk hälsa på schemat är en bra idé.

– Men det är viktigt att tala med unga från start, att man redan när man är yngre än jag var får veta mer om psykisk ohälsa. Det hade gjort det mycket lättare för mig att förstå, säger Tilda Boisen.

Boken »Aldrig släppa taget« kommer ut den 12 september 2023. Sedan i juni har Tilda och Frida Boisen en podd som heter »Berätta alltid det här«.

Vem kan jag prata med om självmordstankar? Du kan prata med en person som jobbar inom vården, med någon du känner eller kontakta en stödlinje:
• Vårdguiden på telefon 1177.
• Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.
• Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.
• Jourhavande präst nås via 112.
• Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.
När Revansch skriver om suicid och suicidförsök hänvisar tidningen till stödlinjer enligt WHO:s riktlinjer för media.