»Alla kan lyssna på unga som mår dåligt«
Många unga upplever att vuxenvärlden sviker när de behöver hjälp med det som är svårt och gör ont. Vi måste ta ett gemensamt ansvar som medmänniskor, menar Selene Cortes, som skrivit boken ”Att prata med unga om psykisk ohälsa”. Hon betonar också att det finns många berättelser om en människa, och att ingen borde reduceras till att bara vara sin sjukdom eller ohälsa.
”Jag kommer bara göra det värre… jag kan ingenting om olika diagnoser…vad ska jag ens säga?” Många vuxna tvekar inför att prata med en tonåring som mår dåligt. Många tycker att det är för svårt, och hoppas på att det finns någon annan. Alldeles för många, enligt Selene Cortes.
– Jag vet att många tycker att det är svårt, men att inte våga prata är ett svek från vuxenvärldens sida. Unga upplever ofta att vuxna duckar och det är ett jätteproblem.
Det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Det är den byn som måste finnas där för att stötta unga med psykisk ohälsa, skriver Selene Cortes i boken ”Att prata med unga om psykisk ohälsa”.
– Vi behöver ta ett gemensamt ansvar och möta de unga i det medmänskliga samtalet, säger hon och lägger till att det samtidigt är viktigt att förstå att ansvaret ser olika ut för olika aktörer i samhället.
– Det är skillnad på ansvaret på strukturnivå och individnivå. Men båda behövs. Och vi är alla medmänniskor.
Tror på medmänniskans förmåga
Selene Cortes är författare, föreläsare och sedan ett drygt år tillbaka chef på RSMH. På sitt tidigare jobb på organisationen Mind var Cortes med om att starta självmordslinjen, som bygger på det medmänskliga samtalet mellan volontärer och människor som befinner sig i i djup kris. Det är en erfarenhet som har stärkt hennes övertygelse om medmänniskans förmåga och betydelse.
– Som lärare står man till exempel ofta sina elever närmare än de som jobbar på elevhälsan och då är det viktigt att man börjar med att lyssna.
I slutändan kan det vara nödvändigt att hänvisa till vården, konstaterar Selene Cortes, men skickar man vidare för fort är risken att den unga inte känner sig viktig och hörd och att motivationen att öppna sig för någon annan försvinner.
– Den person som den unga vänder sig till först har en otrolig möjlighet att stärka individen genom att lyssna och bekräfta, men också att motivera till att söka vård om det behövs, säger Selene Cortes och fortsätter:
– Det är alltså oerhört viktigt att ta vara på tillfället när någon börjar prata om hur hen mår.
”Allt som är svårt kan inte plockas bort”
Larmen om ökad psykisk ohälsa bland unga har duggat tätt de senaste åren. Allt fler söker sig till vården för att få hjälp. Selene Cortes är noga med att hon inte vill förminska rapporterna om psykisk ohälsa, men poängterar att de i hög grad bygger på självskattningar och att de psykiatriska tillstånd som innebär diagnoser inte följer samma kurva. Med andra ord, det är inte givet att det är ett sjukdomstillstånd som kräver vård. Sorg, stress, oro och tunga perioder kan också handla om ”livssmärta”.
– Det betyder inte att det inte är ett lidande. Vi behöver verktyg för att hantera livssmärtan också, men allt som är svårt kan inte bara tas bort eller botas, säger Selene Cortes.
I boken finns intervjuer med människor som blickar bakåt och reflekterar över psykisk ohälsa som unga. Selene utgår från frågan ”vad var det som gjorde att du orkade?” och kommer fram till att det är avgörande att bli sedd av en vuxen.
– En tjej berättar om hur mycket det betyder att kuratorn som jobbade på hennes skola för många år sedan fortfarande hör av sig och kollar läget. De hörs tre gånger per termin och det räcker för att hon ska orka gå vidare. Insatsen behöver inte vara större än så.
I brist på vuxna som frågar och lyssnar söker unga svar på nätet, i hopp om att förstå varför de mår dåligt.
– De gör olika tester om diagnoser och det kan vara förödande. Allt är inte patologi och de här testerna saknar ofta verklighetsförankring, säger Selene Cortes.