Hos Mimi växer kunskap och trygghet

I ett gatuhörn i Masthugget i Göteborg finns den anspråkslösa entrén till Mimi folkhögskola. Det är en port i ett flervåningshus, och för den oinvigde är nog risken stor att man promenerar förbi, eller bara noterar Bar Solo som tar fokus på gatuplan. Men en trappa upp ligger en skola med utbildningar för personer med psykisk ohälsa.

Inne på Mimi folkhögskola är atmosfären ljus och lugn. Direkt innanför dörren står fyra fåtöljer i gröna nyanser framför en rumsavdelare, det finns kapprum, bord för studier och ett stort kök. I ett av grupprummen möter Revansch två kursdeltagare, Marcus Kjernell och Siri Frejd.

Marcus fick tips om skolan från Finsam, samordningsförbundet i Göteborg. Han studerar sitt första år och läser matematik och naturvetenskap, engelska och svenska. Marcus deltar också i en grupp där man får hjälp med vägledning till fortsatta jobb och studier.

– När jag hörde om Mimi så tänkte jag »Wow, det finns ett ställe som plockar upp oss som hamnar mellan stolarna i det här utbildningssystemet som vi har i Sverige«. Jag gjorde ett studiebesök, och det här kändes jättefräckt, berättar Marcus.

Gick först på studiebesök

Siri Frejd hörde i sin tur talas om Mimi Folkhögskola från sin syster som studerade på en annan folkhögskola i närheten.

– Hon sa att den här folkhögskolan skulle passa med din profil, då du har psykisk ohälsa. Då bokade jag ett studiebesök och sedan sökte jag och kom in, säger Siri.

Hon berättar att ingen annan skolform, som komvux eller gymnasiet, har funkat för henne. Efter snart tre år på Mimi folkhögskola är Siri engagerad både i de egna studierna och skolrådet, plus att hon ingår i skolstyrelsen som deltagarrepresentant. Deltagare är ordet för elev inom folkbildningen, då man ser på varje person som någon som aktivt deltar och bidrar till lärandeprocessen.

Det finns flera möjligheter att påverka på Mimi. Just nu testas ett sorts storråd där man samlas i ett rum, men det finns möjlighet att lämna digital feedback med tanke på dem som har svårt att höja rösten i en folkmassa.

Blev först för mycket

På folkhögskola läser vuxna från 18 år. På Mimi är det vanligast att gå allmän kurs, för att läsa in grundskole- eller gymnasienivån i sin takt och efter sina behov. De många möjligheterna som folkhögskolestudier ger kan också vara lite utmattande, och till en början blev det för mycket för Marcus.

– Jag tog på mig för mycket ämnen och ansvar. Jag hade en sådan stor vilja att lära mig saker eftersom jag stått utanför så länge, det var femton år sedan jag gick i skolan. Men jag fick hjälp med det, och det vara bara att plocka bort en del saker, berättar Marcus.

Man ska inte känna att åldern spelar in.

På Mimi folkhögskola går ett 80-tal personer och de flesta är runt 20 år gamla. Åldern var något Siri tänkte på innan hon började.

– När jag sökte var jag 27 år och tänkte »jag är alldeles för gammal för att ta tag i de här sakerna«. Men man ska inte känna att åldern spelar in. För egen del tar jag studierna lite mer på allvar nu än förut, säger Siri.

Marcus nickar och håller med, han var själv 31 år när han sökte hit.

»Mäktigt att vara en del av detta«

Både Siri och Marcus gillar upplägget på skolan där deltagarna får hjälp att välja sina ämnen och skapa sin egen studieväg. De tycker lärarna är bra pedagoger och att stämningen är god.

– Jag känner trygghet här för det är tydligt vad man ska göra. Vi har alla våra problem och det respekterar man. Man får hjälp med det och känner sig inte utanför, säger Marcus och fortsätter:

– Även om jag vaknar och har en dålig dag så vet jag att när jag kommer hit är det trevligt och man pratar med folk. De är inne på att peppa oss. Det är mäktigt att vara en del av detta.

Att det är uttalat att skolan finns för deltagare med psykisk ohälsa tror Siri och Marcus är bra. De upplever att personalen är på deras sida och vill att skolgången ska bli så lyckad som möjligt för alla. Och att alla deltagare också stöttar varandra i vardagen, till exempel erbjuder en sittplats och kollar hur läget är.

– Sedan kan jag ju ha svårt att ta initiativ när jag mår dåligt, men det känns ändå bra, säger Siri.

Man kan tänka att en person som har eller haft psykisk ohälsa har något extra att ge.

Hon tycker att en bra sak med Mimi folkhögskola är att undervisningen utgår från ett annat perspektiv:

– Istället för att se det som att personer med psykisk ohälsa inte kommer gå färdigt skolan, så kan man tänka att en person som har eller haft psykisk ohälsa har något extra att ge, till exempel en annan förståelse för människor, säger Siri.

Högt söktryck

Mimi folkhögskola startade på initiativ av Fontänhuset i Göteborg och ett första frö sattes tillsammans med Arbetarrörelsens folkhögskola. Nu är man en egen skola och har sedan den 1 januari 2025 löpande ekonomiskt stöd från Folkbildningsrådet, som andra folkhögskolor.

Rektor Hannes Lundkvist berättar att de inte behöver marknadsföra sig, söktrycket är högt ändå. Många vill delta i studier som både är uttalat för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa, och som utgår från folkhögskolan idé.

– Det finns kunskapskrav som är viktiga att klara, men det är minst lika viktigt att växa som människa. Det är det fina med folkhögskola. Att komma ut på andra sidan som en lite starkare medborgare, ha lite mer egenmakt i sin livssituation, säger Hannes och fortsätter:

– Vi kan anpassa oss efter deltagarna, i vissa fall kanske det är bättre att dra ner på kraven lite och klara ett par ämnen.

Vi i personalen blev golvade av engagemanget.

Rektorn säger att folkbildningen ska vända sig till den som faller utanför det ordinarie systemet, och just nu är personer med psykisk ohälsa en sådan grupp.

– Första terminen blev vi i personalen golvade av hur engagemanget var i gruppen. Omsorgen som de hade om varandra. Det här blev en oas. Här har alla erfarenhet av att vara inte passa in, kanske känna sig oönskad och antingen sticka ut eller känna sig osynlig, och det gör att man månar om att inkludera varandra.

»Återhämtning är en form av bildning«

Att se på studier som återhämtning är något som brukarrörelsen praktiserar idag, till exempel lokalföreningar av RSMH som anordnar studier och självhjälpsgrupper där man delar erfarenheter.

Hannes Lundkvist beskriver att deltagarna på Mimi inte alltid måste vara på topp för att kunna delta i undervisningen.

– Jag är ganska influerad av Alain Topor. Hans sätt att beskriva återhämtning ligger väldigt nära hur jag ser på bildning. Återhämtning är en form av bildning, bara att man utgår från en lite svårare livssituation, säger Hannes och fortsätter:

– Du kan inte återhämta dig ensam, du kan inte göra det utan att vara i ett tryggt sammanhang, utan att dela erfarenheter med andra personer. Precis som med bildning. Så istället för att se det som att du måste återhämta dig först, innan du bildar dig, så tänker jag att det sker i bildningsprocessen.

Frågor om närvaro

Hannes Lundkvist tycker det är bra att det står i skolans stadgar att Mimi ska jobba med återhämtning inom ramen för sin folkbildningsverksamhet.

– Vi kan inte backa från det. Men vi har haft mycket diskussioner om vad det innebär, och har det fortfarande. Det finns vissa gränser, ibland är man väldigt illa däran och det kan vara svårt att vara i en sådan här miljö. Men den utmaningen har jag försökt kommunicera, att vi på folkhögskolorna har ett ansvar för det här.

I dialogen med andra folkhögskolor får Hannes många frågor om hur de löser närvaron på Mimi med tanke på deltagarnas ohälsa, och om det verkligen är skolan och inte vården som ska hjälpa personen? Svaret på frågorna är att man får vara flexibel, och att vården inte löser allt.

Tålamod och hopp

Det finns en förväntan att Mimi ska kunna dela med sig av sina lärdomar om att jobba med målgruppen till fler av landets 155 folkhögskolor, och det är något skolan gärna gör.

Hur gör ni för att möta personer med psykisk ohälsa som vill studera?

– En grundhållning är tålamod, vi väntar lite längre och testar flera strategier innan vi ger upp. Många som kommer till oss är vana att man ger upp ganska snabbt.

De är beredda på ett bakslag i början, och tänker att »nu är jag rökt«. Så vi behöver motbevisa det, att alla verksamheter inte har den här stressen, att det måste gå fort och ge resultat direkt. Vi tror att vi kan hitta en strategi att jobba vidare, och då är tålamod i kombination med hoppfullhet viktigt.