»Gott nytt balanserat år!«

Jag ska vara brutalt ärligt. Jag har skyhöga förväntningar på 2026 och har redan pudrat året med guldflakes. Varför? För att jag är så jävla trött på att vara livrädd. På skuld. Och skam. Hjärnspöken. Ångest. Rädsla för att få en ny mani eller psykos. Rädsla för att såra mina anhöriga. Jag är vansinnigt rädd för att tappa fotfästet. Jag skulle kunna ägna hela natten åt att lista allt jag fruktar. Men istället tänker jag på ordet acceptans.

Jag har under 2025 fortsatt ägna mig åt min bipolärförening som är IBIS Uddevalla. Jag kan inte begripa varför jag inte dragit igång detta tidigare! Jag är alltid på mitt soligaste humör när jag står och brer ostmackor till kaféet. Jag känner att jag har så mycket kärlek till medlemmarna.

Jag har det inte som alla andra. Jag är bipolär typ 1. Jag vill leva balanserat och parera mellan stämningslägen. Många av oss är djupt tacksamma för den vård som erbjuds. Samtal, promenader, mobilt team, peer support i en fungerade vårdapparat. Det är inte perfekt men det finns oftast en rimlig lösning på bristerna.

Om jag fick lista nyårslöften, som sig bör, har jag två önskemål: glada barn och en ekonomi värd namnet. En inkomst på 12 000 kronor är en stor skandal.

Gott nytt balanserat år!

önskar Frida Sundblad