Fredrik Steen: »Idag är jag vän med min ångest«

Känslan av att vara fel och inte passa in har följt hundcoachen Fredrik Steen genom livet. Ångesten gjorde att han som ung övervägde att ta sitt liv. Först i vuxen ålder fick han svar på vad som gör honom annorlunda, och nu beskriver Fredrik Steen att han blivit vän med sin ångest.

Storpudeln Fyran gör ett majestätiskt intryck där han lika rakryggad som sin husse Fredrik Steen trippar uppför backarna i Observatorielunden i Stockholm. Han är fortfarande valpigt lekfull och tillrättavisas bestämt av Fredrik när han inte beter sig. Fyran grundutbildas till ledarhund och måste lära sig att hålla fokus. Hunden har fått sitt namn efter tv-kanalen där Fredrik Steen medverkar som hundcoach.

Människor stör sig ofta på min rakhet.

– Hundar gillar att man är rak och tydlig, det gör dem trygga. Medan människor ofta stör sig på min rakhet. Jag kan uppfattas som arg eller kort i tonen, när jag bara är tydlig. Säger jag en sak så menar jag precis det och inget annat, säger Fredrik Steen.

Misslyckades i skolan

De egenskaper som gör honom till en duktig hundcoach är också de egenskaper som tidigt i livet fick honom att känna sig fel och annorlunda. Han passade inte in och misslyckades ständigt i skolan. Först som vuxen fick han diagnosen grav adhd.

Skoltiden utgör ett mörkt kapitel och Fredrik Steen känner sig fortfarande bitter över hur han blev bemött i skolan.

– De tyckte jag var dum i huvudet och utövade ren pennalism. Jag blev ofta straffad med kvarsittning och en sträng gammal lärare tvingade ”jobbiga” elever att sitta av tid hemma hos henne … det är det värsta man kan göra mot ett barn med adhd. Lärarens jobb är att skapa tillit, inte utdela straff. Till slut mådde jag så dåligt att jag inte ville leva längre.

Föräldrarna fick skulden

Han är även bitter över att hans föräldrar skuldbelades. Skolan ansåg att hans utåtagerande och usla betyg berodde på dålig uppfostran. I högstadiet straffade Fredrik ut sig själv genom att vara klassens clown och den störiga killen som ingen orkade med. Efter nian började han jobba som snickare – och plötsligt fick han ett värde.

– Jag trivdes med jargongen och fick höra att jag var duktig på det jag gjorde. Jag växte med ansvaret och kände för första gången i livet att jag var en person att räkna med. När jag fått min första lön köpte jag en schäfervalp som jag kallade Ivan.

Köpte en valp

Fredrik Steen berättar att familjen redan hade tre hundar; föräldrarna var väl inte jätteglada över nytillskottet. Men för honom betydde hundarna allt.

– De räddade mig förmodligen från att begå dumheter. När jag kom hem från skolan fick de all min uppmärksamhet och jag deras. Jag gosade och lekte med dem och märkte att de fick mig att må bra.Hundar är här och nu och de dömer inte, utan älskade mig precis som jag var. Jag njuter fortfarande av att ha en hund i soffan att klappa och kela med.

Började träna hundar

Det brinnande hundintresset ledde till att Fredrik redan som tonåring började utbilda hundar och har genom åren lyckats få fram både champions och tjänstehundar. Han är utbildad hunddomare och har bland annat arbetat som lärare och instruktör för polisskolan och Rikskriminalpolisen. Det var så TV4 upptäckte honom och gjorde honom känd som hundcoachen Fredrik Steen. Folk kommer ofta fram till honom och frågar om sina hundar, något som Fredrik tycker är roligt.

Diagnosen var en lättnad.

Diagnosen adhd fick han efter att hans barn utretts för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf. Läkaren kallade in honom och frågade om han kände igen sig i sina barns svårigheter.

– Det gjorde jag. Så även jag fick göra en utredning, som visade grav adhd. Diagnosen var en lättnad och gör att jag förstår mig själv bättre. Jag kan också förklara för andra varför jag kan verka lite fyrkantig, säger Fredrik Steen och fortsätter:

– Det är inte fel på mig, det är min hjärna som funkar på ett annorlunda sätt. Jag blev erbjuden medicin, men valde att tacka nej. Jag vill fortsätta vara jag med alla mina brister och förmågor.

Undviker röriga miljöer

För Fredrik Steen har självförtroendet ökat allt eftersom åren gått. Han står för sin rakt-på-sakkommunikation och undviker helst röriga miljöer med mycket folk, då det ger honom ångest.

– Men idag är jag vän med min ångest och vet att den går över. Jag kan få ångest av att jag inte kan sova, men i stället för att jaga upp mig går jag upp en stund, säger han, och Fyran, som börjar bli otålig, får en puss på nosen.

Adhd är plus och minus

Adhd beskrivs ibland som en superkraft – och så kan det absolut vara, menar Fredrik Steen.

– Superkraften är drivet, min hjärna är aktiv hela tiden och vill få saker att hända. Men det gäller att kanalisera energin på rätt sätt och inte bränna ut sig själv och omgivningen. Min framgång beror till stor del på att jag omges av bra personer som jag litar på.

Han berättar att han under kreativa perioder sover för lite, för att sedan krascha och sova tolv timmar på raken av pur utmattning. För adhd innebär också svårigheter, som dålig organisations- och planeringsförmåga, lätt att bli uttråkad och ett oförställt sätt att uttrycka sig. Det kan få omgivningen att ta illa upp.

Vill hjälpa genom hundar

Med sin förmåga att ”tala” med hundar och sina framgångar på tv kände han att det var dags att göra något för andra. Han kontaktade en stiftelse som arbetar med familjer med svårt sjuka barn för att se om det fanns något han kunde bidra med. Det skulle visa sig bli ett av hans finaste hundminnen.

– Jag kom dit med lilla Nymo och träffade bland annat en fyraårig flicka som helt slutat prata efter alla tärande cancerbehandlingar. Först ville hon inte hälsa på lilla Nymo, men till slut tittade hon på honom, säger Fredrik Steen och fortsätter:

– Ett möte uppstod, han var lugn och inkännande. Senare fick jag veta att flickan börjat prata igen och att det första hon pratade om var hunden. Det berörde mig på djupet.


Fakta: Fredrik Steen

Född: 1972.

Familj: Sönerna William och Alexander, sambon Mimmi och tre hundar.

Bor: I Tullinge, söder om Stockholm.

Gör: Hundcoach, föreläsare, författare och byggjobbare.


 

Text Maria Zaitzewsky Rundgren Foto Niklas Thegerström