De vill bryta tystnaden i suiciddrabbade Guyana

Guyana är ett relativt okänt, litet regnskogsland i Sydamerika. Det första som slår en när man som svensk kommer till Guyana är den sorglösa kulturen. Överallt reggae och calypso på hög volym runt utomhusbarer och grillkök. Människor i grälla, somriga kläder under den ständigt lysande solen. Jovialiska taxichaufförer som gärna glatt konverserar med sina passagerare på kreolsk engelska.

Inläst version nedan. Produceras med stöd av MTM:

Rekord i självmord

Samtidigt finns en annan, väsentligt dystrare, verklighet. Guyana är med 40 suicid per 100 000 invånare ett av de länder som har högst självmordsfrekvens i världen. Ett land där den förmodade paradistillvaron står i bjärt kontrast mot psykisk ohälsa och lidande hos många i befolkningen. Men varför är det så?

– Orsakerna i Guyana är komplexa. Det är inte bara en sak utan flera, säger Wil Campbell, psykolog i Guyanas huvudstad Georgetown.

Revansch möter honom på ett hotell i centrala delen av staden med 300 000 invånare. Hela landet har bara cirka 800 000 invånare, men desto mer skog – Guyana är ett av världens till ytan mest skogstäckta länder.

– En del människor tror att det är kulturellt. Att folk tror att om man lever ett väldigt dåligt liv och avslutar det, så kommer man tillbaka till en bättre tillvaro på något sätt, säger Wil Campbell.

En annan, kanske ännu viktigare orsak är alkoholproblemen i landet. Wil Campbell berättar att de är betydande.

– När folk är alkoholpåverkade tar de dåliga beslut, och kan i värsta fall ta sitt liv. Sedan har du frågan om våld i hemmet. Många självmord har rötter i våld i hemmet, där någon kanske tar sitt liv efter att ha genomlevt år av misshandel. Våld i hemmet, alkohol och andra bakomliggande orsaker kan i sin tur ge trauman som orsakar problem med psykisk ohälsa, som depression eller psykoser. Detta menar Wil Campbell är alltför vanligt förekommande i Guyana.

Det finns en tystnadskultur

Dessvärre är attityderna till psykisk ohälsa ofta förlegade och negativt färgade bland vanliga guyananer, vilket leder till att drabbade inte pratar om sina problem eller söker hjälp för dem.

– Så folk lider i tysthet tills det överväldigar dem och begår självmord, säger Wil Campbell.

Erbjuds det något stöd till överlevare runt en anhörig som har gått bort genom suicid?

– Inte rutinmässigt. Många antar att de som har överlevt är okej, men forskningen visar att människor nära någon som har tagit sitt liv är mer benägna att tänka på suicid själva, och att försöka begå självmord. Inte tillräckligt mycket görs där.

I dagsläget bedömer Wil Campbell att det finns 13 psykiatriker och 30 kvalificerade psykologer verksamma i hela Guyana. Då många inte kan hitta jobb inom sina egna sektorer går de emellertid över till arbete med personalfrågor, bemanning eller andra områden, som också har högre lönenivåer.

Det går alldeles för långsamt.

Rädsla att berätta på jobbet

Många guyananer är oroliga för att berätta för sin chef att de ska besöka sin terapeut, av rädsla att förlora jobbet. Wil Campbell berättar en tragisk historia om en tidigare patient till honom. Hon var en ung kvinna som förutspåddes en lysande karriär men som samtidigt led av djup depression. Till en början gjorde kvinnan goda framsteg inom terapin, men när arbetet tog alltmer tid vågade hon inte begära ledigt för nya sessioner hos sin psykolog. I slutänden tog hon sitt liv.

För att bidra till att liknande situationer aldrig händer igen, går Wil Campbell runt till olika myndigheter och arbetsgivare och informerar om vikten av psykisk hälsa bland de anställda.

– Jag försöker normalisera hälsouppsökande beteenden genom att göra arbetsgivare och utbildare medvetna, säger han och fortsätter:

– Och vi håller på att se förbättringar – men det går alldeles för långsamt.

Universitetet startar psykologprogram

Dessutom arbetar doktor Campbell och andra för att ändra regelverket för vilka kvalifikationer som krävs för att arbeta som psykolog. Än så länge krävs bara kandidatexamen i psykologi eller något närbesläktat fält. På alla andra håll i Karibien behöver man ha minst en magisterexamen för yrket.

Ytterligare en åtgärd som man arbetar för är ett register över licensierade psykologer, för att förhindra att obehöriga börjar praktisera.

– En annan bra sak är att universitetet här numera erbjuder program inom psykologi, så vi kommer att få betydligt fler utbildade psykologer framöver, berättar Wil Campbell.

Jamilah vill bryta mönster

Jamilah Gasper är försäkringsrådgivare och före detta patient till Wil Campbell. Hon levde länge med svåra fysiska, känslomässiga och sexuella trauman från barndomen. Till sist sökte hon professionell hjälp.

– Det är många saker som jag upplevde som barn som jag förstod att min mamma också hade upplevt som barn, men som hon höll tyst om. När jag själv blev förälder ville jag att cykeln skulle sluta med mig, säger Jamilah Gasper.

Hon framstår som en mycket stark person, som orkade konfrontera tuffa erfarenheter från uppväxten.

Att göra så att folk får råd att gå till en terapeut kunde vara ett steg.

Är ditt beslut att söka terapi ovanligt i den guyananska kontexten?

– Det kanske inte är samma för alla. Om till exempel en man hade blivit sexuellt ofredad när han var liten skulle han säkert tveka rejält att berätta om det, av rädsla för att bli retad eller utskrattad.

Hur skulle fler med psykisk ohälsa i Guyana kunna få hjälp?

– Att göra så att folk får råd att gå till en terapeut kunde vara ett steg, liksom att utbilda fler professionella psykologer. Och vi behöver fler manliga psykologer, för män kan vara mer benägna att gå till andra män och prata, föreslår Jamilah Gasper.

Hon menar att många fler behöver vara öppna och prata om sina trauman. Detsamma gäller även de som likt henne själv har fått professionell hjälp – deras berättelser kan ju hjälpa andra.

– Just genom att jag har fått hjälp kan jag se att andra behöver hjälp, så jag brukar föreslå att de ska ringa Wil och boka ett möte, säger hon.

Därmed bidrar Jamilah Gasper till att på sikt bygga ett Guyana med goda möjligheter till psykolog- och psykiatrikerhjälp till alla som behöver det. Ett land där befolkningens mående i bästa fall kan börja harmoniera med den sorglösa kulturen på gatorna i Georgetown.

Starkare ekonomi med oljan

Fram tills nu har Guyana också varit ett av de fattigaste länderna i Karibien. Men för några år sedan gjordes stora oljefyndigheter utanför kusten, och landet genomgår nu en snabb ekonomisk tillväxt.

Tidigare har dock människor haft begränsa makt över sina liv och sina möjligheter, vilket kan ha lett till att många guyananer har upplevt sin situation som mer hopplös än vad man gör i närbelägna Barbados, Trinidad och Tobago och Grenada. I dessa grannländer är samhällssektorer som psykiatri och tillgång till psykologer också mer utbyggda än i Guyana.

Wil Campbell är själv utbildad i USA, men återvände till sitt hemland Guyana för ett tiotal år sedan. Det var för att, som han säger, »hans land behövde honom«.

– När jag återvände hit fanns det kanske fyra psykologer och två–tre psykiatriker i hela landet. Numera är situationen bättre, men inte i närheten av att tillfredsställa behoven.

Inläst version nedan. Produceras med stöd av MTM: